..... 
مقداد مسعود 
.
......
مواضيع الساعة
ـــــــــــــــــــــــــــ
.
علي الزاغيني
ــــــــــــــــــــــــــــــــــ
......
.
.
 svenska
.
مؤسسة آمنة لرعاية الايتام

.

.

 

..............
 
.
 ................... 
  
............. 
بيت العراقيين في الدنمارك 
   .......
  
   
 ..............

.................


 

....................
جمعية الصداقة العراقية السويدية 
...................


اطلاق
اسم الشاعر الكبير
 (يحيى السماوي)
على مهرجان النور
الثامن
 

يحيى السماوي  

ملف مهرجان
النور السابع

 .....................

فيلم عن
د عبد الرضا علي

  




................


خدمات ترجمة 
 في مؤسسة النور

.

 ملف

مهرجان
النور السادس

.

 ملف

مهرجان
النور الخامس

.

تغطية قناة آشور
الفضائية

.

تغطية قناة الفيحاء
في
الناصرية
وسوق الشيوخ
والاهوار

.

تغطية قناة الديار
الفضائية
 

تغطية
الفضائية السومرية

تغطية
قناة الفيحاء في بابل 

ملف مهرجان
النور الرابع للابداع

.

صور من
مهرجان النور الرابع 
 

.

تغطية قناة
الرشيد الفضائية
لمهرجان النور
الرابع للابداع

.

تغطية قناة
آشور الفضائية
لمهرجان النور
الرابع للابداع

 

تغطية قناة
الفيحاء
لمهرجان النور
في بابل

 

ملف مهرجان
النور

الثالث للابداع
2008

ملف
مهرجان النور
الثاني للابداع
 

            


Perfektionen gör ont

svenska

 Nora Abbas

Trots alla långa år jag har levt finns det några sekunder som aldrig går att glömma bort. Sekunder som är omöjliga att radera från minnet trots mina oändliga försök att radera dem och skapa plats till nya fräscha minnen.

Sekunden jag gick hemifrån med mina väskor utan att veta vart jag var på väg till.
Sekunden jag för sista gång såg mitt hus, denna sekund var inte speciellt lång för jag trodde att jag skulle återvända, vilket aldrig hände. Sekunden där jag för första gång i mitt liv åkte flygplan som tog mig till Sverige.

Jag minns fortfarande sekunden  jag klev på bussen ensam för första gången och skulle gå min första skoldag i Sverige. Jag minns fortfarande skräcken jag hade inom mig. Den dagen hade jag verkligen otur när jag åkte med buss nummer 12 istället för 21 trots att siffrornas placering är det enda som förenar svenska och arabiska språket.
 
Miljontals frågor snurrade i mitt huvud den dagen, och jag hade också miljontals svar på varenda fråga. Det fanns ingen att ställa frågorna till, även om det vid enstaka tillfällen fanns vågade jag inte göra det. Det enda alternativet det trötta omedvetna valde var att ta egna slutsatser som svar.
 
Då jag kom till Sverige var varken Facebook eller andra sociala medier  populära, vilket skulle kanske ha underlättat den sociala kontakten med tanke på antal  sociala grupper som finns på Facebook i dagsläget. Det sociala livet började ta en annan väg med tanke på alla kvarglömda relationer i hemlandet. Nu gällde det att lära känna nya människor och skaffa nya vänner. Det var inte så lätt på grund av språkbrist och rädslan att förlora sig själv när man mister sitt ursprung och sin kultur.  Jag hade känslan att svensk och irakisk kultur gick mot varandra och att jag ville behålla min kultur för att vi skulle ju snart återvända... Tanken var att vår närvaro i Sverige var bara tillfällig.
Det blev inte lättare när den äldre generationens invandrare tyckte mindre om oss nyanlända.Efter alla dessa år i Sverige upptäckte jag att det alltid har varit så.

De nyanlända tycks riskera att sprida ett dålig rykte om invandrare allmänt då de inte vet om vilka regler och normer som gäller i Sverige ännu.
 
Då började kampen, om att vara en ideal invandrare och ge en vacker felfri bild om invandrare. Målet var perfektion...

Jag minns min ansvarskänsla om att jag måste le mot folk, även om jag inte känner dem. Att jag inte får prata högt, att jag inte ska bli arg, att jag måste ha höga betyg, att jag ska närvara alla mina lektioner, att jag helt enkelt inte får göra fel...

I mer än 7 år har jag levt såhär, med det målet långt framför mig. En gång på bussen var det några gymnasieelever som pratade och skrattade högt att det störde passagerarna. Men jag tyckte att de verkade ha så kul. Några dagar efter var det också några ungdomar som pratade och skrattade högt i bussen, men till skillnad från den första gruppen var dessa ungdomar mörkhyade. Den första tanken jag fick om dem var "vilket respektlöst beteende". Jag minns att sekunderna efter, hatade jag mig själv för att vara så rasistisk, ha dubbel identitet, dubbla tankar.
 
Efter alla dessa år, alla falska leende och efter all ilska jag förträngde i mig,  slog det mig om vilken styrd maskin jag var. Jag upptäckte att perfektionen blev en vana för mig, men absolut inte det minsta mänskligt. Har jag utnyttjat mina mänskliga rättigheter under alla dessa år!?
 Efter alla dessa år har jag lärt mig nya vanor vilket jag är tacksam för, men till vilket pris? Under alla dessa år försökte jag representera den perfekta invandrare, lyckades jag?! Tror knappast det.

Beyonce sjunger  låten "pretty hurts" trots att hon är skönhetens drottning. Precis som strävan efter det perfekta utseendet är jobbig, svår och nästan omöjlig att uppnå är strävan efter perfekta handlingar lika svår, jobbig och smärtsam, oavsett hur väluppfostrad och artig man kan vara.

 

svenska


التعليقات




5000